Igår onsdag ägnade jag förmiddagen åt veckans långa pass. Jag har ungdomar i kyrkan på kvällen, så jag brukar börja jobba runt lunch.
Dagens uppgift var tre i en:
- att provspringa banan för Jubileumsmarathon nästa år. Jag gjorde det vid ett tillfälle förra sommaren, men det är ju otroligt länge sen.
- att fortsätta vänja mig vid att bära och använda vätskebältet Inov-8 Race Pro 4, som jag återkommer till i ett annat inlägg.
- att testa hur runekakan fungerar för mig som prestationsförlängare.
Jag gav mig av vid tio från rotsunda i fint löpväder. Det var runt 13 grader tror jag, nederbördsfritt och ej farligt blåsigt. Första etappen var på runt 2,5 km till startpunkten, som utgjordes av vändpunktsmarkeringen från marathonloppet under OS 1912. Den står alldeles nära Sollentuna kyrka.
Så här anspråkslös kommer platsen inte kännas 2012-07-12
Därefter gick det vidare. Någon kilometer senare satte jag i mig min första av två runekakor under ett par hundra meters sträcka. Den smakade gott och hade en tillfredsställande konsistens.
Vidare genom Sollentuna, bort mot Helenelund, Polishögskolan. Efter polishögskolan på väg in i Ulriksdal tog jag min andra Runekaka. Inga spår av utmattning, men lite muskeltrötthet gjorde sig känd.
Ulriksdal, Bergshamra, Frescati. I mina öron P1. Plånboken och radioföljetång. Vid 12,5 km tog jag min andra runekaka. Så småningom roslagstull: 
Före Roslagstull hade jag varit ensam ganska stora delar, men nu var jag långt ifrån det. Inne i stan myllrade kostymer på trottoarena utmed valhallavägen. Jag fick kryssa fram. Till slut var jag framme vid mitt mål: Stadion!
Jag vågade mig dock inte in, det pågick någon sorts barnfriidrottsevenemang där inne. Istället fortsatte färden de sista kilometrarna till centralen. Väl framme hade jag tillryggalagt 25,5 km. Skön känsla i kroppen!
Det slog mig dock hur äcklig jag var när jag kom dit. Svettig och säkert inte luktfri. Jag köpte mat på Burger king och satte mig så avsides jag bara kunde. Efter måltiden hade musklerna kylts ner och jag kände mig ordentligt stel. Jag satte mig på tåget hem. Åter sökte jag ensamheten, intensivt medveten om min doft.
Erfarenheten av dagens pass ger mig mersmak, den här sträckan ska jag springa fler gånger. Men det blir nog till våren. Och framförallt den 12:e juli nästa sommar.
Både vätskebältet och runekakan fungerade fantastiskt bra. Långpass är en helt annan upplevelse med tillräckligt mycket vatten och energi!
Prästen springer 